Hej Floro, vem är du?
Jag är ursprungligen född på Filippinerna och bodde i en slumområde (som nu har förvandlats till en bättre by). Jag har sett de fattigaste bland de fattiga under min barndom. Min familj bor fortfarande på Filippinerna.
Jag är personligen en mycket introvert person, men väldigt extrovert när jag är på konferenser, seminarier och offentliga evenemang där jag måste tala. Jag talar gärna om empowerment för samhällets smågrupper och sårbara grupper, särskilt om rättigheter för invandrade sjuksköterskor och förbättring av vårdtjänster för äldre. Dessa grupper lämnas ofta utanför beslutsprocessen.
Jag gillar att resa och lära känna olika kulturer. Det utvidgar också mina vyer och perspektiv på hur människor beter sig olika och hur de bör närmas. När jag flyttade till Finland blev jag förälskad i landet, inklusive dess utbildnings- och hälsovårdssystem, och jag betraktar landet som mitt andra hem.
Kan du berätta vad som inspirerade dig att utbilda dig till sjuksköterska och hur din resa har varit fram till nu som doktorand vid Institutionen för vårdvetenskap vid Östra Finlands universitet?
Jag utbildade mig till sjuksköterska för att jag var mycket intresserad av klinisk omvårdnad och förändringar i människokroppen. Som jag nämnde, bodde jag i ett slumområde där jag såg många sjuka människor som behövde vård men inte hade tillgång till hälsovårdstjänster. Detta inspirerade mig starkt att bli sjuksköterska.
Jag beslutade mig för att studera för en doktorsexamen eftersom många av mina kollegor i den akademiska världen uppmuntrade mig, men framför allt var jag mycket entusiastisk över att skapa en modell i Norden baserad på evidens, som skulle underlätta för filippinska internationellt utbildade sjuksköterskor att kvalificera sig som sjuksköterskor, och hur man kan ta itu med deras utmaningar och stärka deras bestånd i hälsovårdssektorn. Denna grupp sjuksköterskor anses vara den största gruppen invandrararbetare inom vårdsektorn i Norden, och de arbetar mestadels inom äldrevården, men de uppskattas inte tillräckligt. Därför skulle jag vilja föra fram denna evidens till beslutsfattarna.
Skulle du kunna beskriva en typisk arbetsvecka för dig just nu?
Jag undervisar främst vid yrkeshögskolan i Uleåborg med internationella sjuksköterskestuderande. Jag svarar också på förfrågningar från dem som skulle vilja studera till sjuksköterska på engelska. Som studierektor ser jag till att det engelskspråkiga sjuksköterskeprogrammet löper enligt planerad tidtabell och samarbetar med andra finska lärare i eventuella utmaningar med kurserna.
Jag har gjort inhopparbeten på sjukhuset för att hålla mina kunskaper aktuella. Tro det eller ej, för 4 år sedan arbetade jag 100 procent heltid i undervisningen och gjorde även 50-100 procent arbete under två månaders tid när coronapandemin började eftersom det var brist på sjuksköterskor. Jag är en riktig arbetsnarkoman!
Har du någon vision eller tankar om sjuksköterskeyrket i Finland för framtiden?
Jag ser att sjuksköterskeyrket i Finland blir alltmer inkluderande, diversifierat och jämställt för alla nationaliteter. Jag ser en framtid där internationellt utbildade sjuksköterskor som vill flytta till Finland erbjuds en systematisk och tydlig väg, att de behandlas jämlikt och med respekt, och att de har möjligheten att nå ledande positioner inom akademisk och klinisk verksamhet.
Jag hoppas att det i Finland kommer att finnas fler sjuksköterskor i specialistkliniska roller som kan utföra uppgifter självständigt. Genom att utföra dessa uppgifter bör de också få betalt därefter. Jag hoppas att fler arbetsgivare erbjuder ersättningar till sjuksköterskor som har genomfört avancerade studier inom omvårdnad, såsom magister- och doktorsstudier, även om de vill fortsätta att arbeta inom det kliniska området.
Hur ser du på din framtida professionella roll? Finns det specifika områden eller utmaningar du är särskilt intresserad av?
Jag är intresserad av att stärka positionen för invandrade sjuksköterskor, äldre och utsatta grupper som samer, inom det finska samhället. Jag skulle vilja fortsätta inom undervisningsyrket, göra inhopp i sjukhusarbete, genomföra meningsfulla projekt och fortsätta att utveckla det engelskspråkiga sjuksköterskeprogrammet i Norra Finland.
Jag skulle också vilja se att Norra Finland erbjuder fler möjligheter till engelskspråkiga magisterprogram inom omvårdnad.
Vem eller vad har varit din största inspirationskälla/mentor under din resa inom hälsovårdssektorn?
Min största inspirationskälla är min mamma och min familj på Filippinerna. Jag blev inspirerad av fattigdomen i min barndom samt den sociala orättvisan och ojämlikheten i låg- och medelinkomstländer.
Institutionen för folkhälsovetenskap och vårdvetenskap vid Östra Finlands universitet har gett mig så mycket inspiration inom den akademiska världen. Professorerna Hannele Turunen och Katri Vehviläinen-Julkunen är två av de största legenderna inom vårdvetenskapen som jag har fått mycket inspiration från. Jag har sett hur de arbetar och hur de förhåller sig till blivande forskare och akademiker, något som andra professorer och kollegor kan lära sig mycket av. Att arbeta med dem ger mycket glädje.
Jag inspireras också av mina passionerade kollegor inom vår icke-vinstdrivande organisation, eftersom de är mycket passionerade för att hjälpa människor både personligen och professionellt. När man arbetar med passionerade människor är det lätt att arbeta och förbättra saker. Jag inspireras också av mina flitiga kollegor vid Yrkeshögskolan i Uleåborg och mina chefer, eftersom de fortsätter att stödja mina innovativa idéer och hur det engelskspråkiga sjuksköterskeprogrammet kan utvecklas i Norra Finland.
Vilka råd skulle du ge någon som överväger en karriär inom omvårdnad?
Sjuksköterska är det vackraste yrket. Det ger dig möjligheten att möta människor i olika livsskeden, med olika behov av hälsovård. Det ger dig möjligheten att lära av andra människors livserfarenheter, som du kan tillämpa i ditt eget liv. Det ger dig läroerfarenheter i livet så att du kan bli en bättre människa och påverka livet för de som är i en sårbar position. Det ger dig möjligheten att bli lärare, ledare, patientförespråkare och de tystas röst.
Kan du berätta mer om din vinnande idé? Hur kom du på idén och vilken inverkan tror du att den kan ha?
Efter arbetsdagen tog jag en tupplur och vaknade upp med tankar som kom från mina erfarenheter i vårdhemmet, de kurser jag undervisar och de kollegor jag har arbetat med.
Min vinnande idé kallas för "minnespass" (memory passport). Jag kände alltid att något viktigt saknades i grundläggande vård för äldre. Jag såg många situationer där vården inte var helhetstäckande eller fullständig. Det fick mig att fundera på varför det inte fanns en klar ram eller riktlinjer för vård av äldre. De behöver något mer, som skulle leda vårdgivarna att erbjuda en mer holistisk vård.
Denna tanke ledde mig till att utveckla minnespasset. Jag insåg att det inte fanns något tydligt verktyg eller instrument som skulle vägleda vårdgivare i att erbjuda helhetstäckande vård och samtidigt uppmuntra den äldre att delta i sin egen vård. Jag ville skapa något som skulle sammanföra alla nödvändiga perspektiv och hjälpa vårdpersonal att erbjuda bättre vård.
Minnespasset är inte bara ett dokument eller en lista över uppgifter. Det är designat för att vara ett interaktivt verktyg som vägleder vårdgivare och samtidigt uppmuntrar äldre människor att ta en mer aktiv roll i sin egen vård. Jag ville skapa något som inte bara åtgärdar brister i den nuvarande vården utan också främjar deltagande och samarbete i vårdarbetet.
Detta koncept ger värde till den äldre som en människa som förtjänar det bästa och mest omfattande vården varje dag. Det handlar om patientcentrerad, kulturellt känslig vård där familjemedlemmar och tvärprofessionella team är delaktiga.
Jag skulle vilja föreslå att det integreras i vårdhemmens patientinformationssystem för att verkligen säkerställa att invånarna får omfattande vård varje dag, oavsett hur liten en uppgift är med avseende på hälsans fysiska, psykiska och sociala dimensioner.
Från detta kan vi också samla information för att förbättra vård för äldre.
Har du några tankar om din roll som ambassadör för Queen Silvia Nursing Award? Finns det något speciellt som du hoppas att kunna tala om/lära dig mer om under året?
Jag skulle vilja delta i internationella konferenser, seminarier och politiska diskussioner för att presentera min innovativa idé som skulle hjälpa till att förbättra tjänster för äldre. Jag vill lära mig om de grundläggande biomedicinska aspekterna av Alzheimers sjukdom och pågående forskning.
Jag vill publicera en vetenskaplig artikel i någon tidskrift som speglar mina erfarenheter som mottagare av Queen Silvia Nursing Award och som skulle hjälpa till att sprida det goda ordet om detta prestigefyllda pris.
Arbete inom hälsovården kan vara både givande och krävande. Hur hittar du balansen mellan ditt arbets- och privatliv? Finns det speciella intressen eller aktiviteter som hjälper dig att slappna av och hålla motivationen uppe?
Jag reser och lär känna olika kulturer och lär mig samtidigt av andras erfarenheter. Jag reser vanligtvis gärna i utvecklingsländer där det håller mig med fötterna på jorden och hjälper mig att utvecklas till att bli mer ödmjuk. Tro det eller ej, jag har sovit på en tågstation och inte tagit hotell bara för att påminna mig själv om att förbli ödmjuk och om att andra människor lider och är hemlösa. Där fanns fyra rymliga bänkar, och jag tog en av dem och en annan bänk togs av en hemlös person.
Jag gillar också att lyssna på gammal musik. Jag tycker även om att titta på roliga videor på internet för att kunna glömma arbetsrelaterade saker. På sommaren vill jag vanligtvis spendera tid i naturen.